Vikten av reflektion eller analys.

Framåt, inåt, bakåt, tänka, känna, uppmärksamma eller stanna?

Min uppfattning är att vi idag ofta är på väg framåt i tanken när vi ibland behöver och stanna upp och tänka efter. Ibland är vi inte färdiga i tankearbetet efter den prestation vi gjort och då kan verka mera positivt och produktivt att titta framåt istället för att se det från nuläget för att ta med sig det av vikt. Jag tror ni förstår vad jag menar!

Under de senaste åren har jag haft några uppdrag inom lagidrotten där prestationen i nuet har varit väldigt högt prioriterat. Jag har inte gjort det analysarbete jag brukar göra och det har grumlat mina tankar. Om vi bär runt på för mycket tankar så säger den mentala tyngdlagen att vi rör oss saktare än om det finns färre tankar.
För mycket tankar hindrar oss från att nå vårt FLOW!

Jag under den sista månaden analyserat de prestationer jag gjort de senaste 3 åren och vad som är viktigt för mig att ta med mig. Analysen gick ut på att belysa som saknades i mitt ledarskap och hur jag kunde gjort annorlunda. Den gick även ut på att ta med mig det jag gjort bra och lyckats med och jag tänker dela med mig av några slutsatser nedan.
Tänk på att syftet med reflektion, analys, kritik eller feedback är att skapa ett nytt nuläge för att förbereda sig inför framtidens utmaningar!

Några av frågeställningarna:
Vad är det som gör att man vill jobba obekväma tider, sitta helgerna på en buss i 100 mil eller alltid vara anträffbar för ett samtal?
Vad är det som är så magnetiskt med att vara en del av något som kan tas ifrån en pga av t ex missade målsättning eller missnöje när som helst eller med kort varsel?
Vad är attraktivt med att nå ett högt utmanande mål och dela det med andra som lagt oerhörd energi i arbetet för att komma dit?
Varför går jag till en idrottshall när andra åker på Spa, kryssningar, stand-up eller teatrar?
Vad är det som gör att känner en sån stark glädje av att en plastboll eller läderkula hamnar bakom en linje?
Är handbolls klister verkligen nödvändigt?
Är det viktigt med svettiga kramar?
Hur känns det när man vinner?

Några frågeställningar och slutsatser:
Jag måste brinna för det jag gör och kunna koppla på mitt hjärta.
Hur får jag med hjärtat?
Saknas den rätta känslan är det inte det jag vill göra!
Vilka karaktärer behövs för att skapa ”The True Grit”?
Vilka frågor behöver jag ställa inför nästa uppdrag?
Hur ska jag att se till att få svar på de rätta frågorna?
Jag är girig och vill bli bäst och lyckas med mina egna uppsatta mål och drömmar!
Jag vill vinna VM-Guld för Sverige! (För er som vet att jag egentligen vill bli Världsmästare för Italien så kan man vara flexibel i resan mot målet)
Jag ska fortsätta vara en bra lyssnare!
Tanketid står på schemat varje förmiddag.
Att passivt glida med är inte att vilja.
Hur ska jag få några laget att inte passivt att glida med?
Hur väcker jag dem som anser att det är OK att åka med utan att koppla på sitt hjärta?
Hur för strukturerar jag ett kommande uppdrag så att det blir tydligt och lockande?
I svåra passager väcks slumrande resurser fast inte i alla passager!
Om man är beredd att lägga sin tid på de aktiviteter som ett gör men ändå inte tid på att förbättra varandra hur begränsar det utvecklingen i en grupp?
Hur får jag en miljö där det inte påverkar spelarnas självkänsla beroende av speltid?
Vad krävs för att behålla den goda självkänslan i laget där alla bidrar och känner sig handplockade?
Jag behöver vara tydligare i vad jag förväntar mig av de jag leder!
Jag ska även ha en plan för hur jag firar framgångarna!
Jag ska fortsätta att vara tillåtande mot de som gör misstag och skilja det från de som inte bjuder till.

Bring it on!

”Den som sa att det är tanken som räknas, har inte tänkt färdigt”
Henrik Mattsson

---

Publicerad av Ronnie Lindahl